En kulle hur som helst

En minut tills det blir ny dag. Och jag är trött. Men stärkt på något vis. Det blir man ju när man tar sig igenom höga hinder och djupa dalar i en studio. Klick, inte klick, intonation, inte intonation, analogt och midi, sväng fast inte för mycket, och handklapp. Och svinmycket kör.
Nu står jag i alla fall på någon slags topp, kanske inte högsta berget, men en kulle hur som helst. Och jag känner i magen att låtarna kommer bli grymma! (Fast jag längtar ändå tills nästa livegig. Då behöver man inte tänka mer än en gång på varje låt).

Dan spelar på stubbe. Jag spelar rött. Per spelar stor bas. Alla äter godis. Drottning Filippa är grymmast.