När ved skall klyvas

...så är det bara en sak som gäller. Klyva, bära, stapla, klyva, bära, stapla, klyva, bära stapla, klyva, bära, stapla... Jag tänker att det hade varit så fint om man hade hittat sig själv i allt det där. Om man hade börjat vissla på mannaminnes vackraste melodi. Att det minsann var i skogens glittrande glänta som vi förstod vad livet handlade om, och att det var där vi kunde få ny energi och bara liksom... VARA! Fan, jag tänker på alla år av slit, och all längtan till bättre tider. Det sista jag tänker på är musik. Sån är jag.

Bättre tider är det dock alltid hörrni! Nu min absoluta favorittid och jag knåpar på låtar som soldater, pirater och spöken. Men inte när jag staplar ved.